Angelica Ek

Idag blev det en efteranmälan till Kolmårdsbiken, hade lite stressigt på morgonen när jag skulle dit. När jag svängde av motorvägen så fanns det inga skyltar om hur jag skulle åka till tävlingsområdet vilket var ett stort minus, det brukar vara markerat hur man åker till tävlingsområdet.

Loppet är 55km långt och vi var 7 stycken startande i Dam Elit klassen. Eftersom det är en mass start på långlopp så ser man inte alltid sina konkurrenter. Vilket man vill så man vet vem man ska ta rygg på.

När starten gick så blev det en vurpa precis framför mig där Kajsa var med i, så staren blev lite seg för min del.

Första loopen av tre började med asfalt och grusväg i ca 2 km sen åkte vi in i stöket och leran. Jag tycket det flöt på ganska bra, cyklade tillsammans med två andra från min klass. Slutet av den här loopen började jag känna av lite i ryggslutet och att benen började bli lite trötta.

Ut på andra loopen började det kännas riktigt bra i benen, det flöt på bra på de tekniska partierna. Men jag tacklades med ett träd och har både cyklat, sprungit och nästan badat i lera.

Sista loopen hade jag dragit ifrån de två tjejer som jag låg med förut. Det kändes fortfarande bra i benen och det flöt på bra. Men i mitten så började jag känna trötthet och hunger. Jag började dricka ännu mer än vad jag gjort hitils och åt utav det jag hadde med mig i fickorna. När det var ca 10 km kvar kände jag att snart väggar jag, vilket jag också gjorde när det var 5 km kvar. Då kom även en av de tjejer jag cyklade om tidigare och cykla förbi mig. Jag försökte hålla fast vid henne med det gick inte det fanns inget mer att ge. Varenda rot och sten var som gigantiska hinder och jag ville bara in i mål.

Det slutade med en 3:e plats för min del, om jag hade haft mer krafter så var jag inte långt ifrån en 2:a plats. Men jag är jätte nöjd med min placering efter som alla krafter var borta.

Banan både tyckte jag om och hatade. Det var så på tok mycket lera att bit vis var det lönsammare att gå (springa om man var pigg) än att cykla. Det blev stora kokor med lera som satte sig i växeln så det blev svårt att växla, även på bromsoken så man tappade bromseffekten. Annars så hade den mer terräng än många andra långlopp, vilket var kul.

Vi hade även Jack från klubben som körde i P13-14. Han körde in på en 1:a plats med god marginal ner till tvåan.

En nöjd Jack sträcker upp armarna i skyn efter målgången

En trött men nöjd Angelica

Jack på pallen, det vill vi se mer av i kommande tävlingar 🙂

Tack Tycho för bilderna och suporten 🙂