Angelica Ek

Fredagen den 20 juli gick bilen ner mot Göteborg och mtb-SM i cross country. På vägen ner stannade vi till i Gränna nere vid hamnen för att äta en god lunch innan vi kom fram. Vi hade bokat ett hotell i centrala Göteborg även här nere i hamnen, vi bodde nämligen på en båt. På kvällen gick vi ut och åt för att sedan ta det lite lungt inför de kommande dagarna.

Lördagen den 21 juli gick vi upp tidigt för jag skulle cykla banan och Martin ville få in lite mil i benen. Jag hade kollat in banan på diverse filmer, men i verkligheten ser banan inte likadan ut.

Jag cykla ner för den första branta backen och blev lite smått skraj, den var i själva verket inte svår men jag tyckte det var lite jobbigt att inte ha med någon om det skulle hända mig något och för att diskutera och visa spårval. Jag fortsatte och insåg att det var väldigt många snäva kurvor vilket är bland mina svagaste Akilleshälar. Över till andra sidan av banan och där kom Droppen, samma sak här blev jag lite skraj och svårt att koncentrera mig, fick lite hjälp av en funktionär som rigga upp banan om vilka spårval som var bra 🙂 När jag väl var klar insåg jag att jag måste dit på kvällen igen för att reka banan med hjälp av pappa.

Under dagen var jag och min familj på Liseberg och hade en rolig dag tillsammans. På kvällen åkte jag, pappa och Axel banan och jag kände att mina nerver kunde lugna sig lite över min oro för banan. Det är guld värt att åka tillsammans med någon på banan. När jag gick och la mig var det banan som jag låg och reka i mina tankar tills John Blund kom.

Söndagen den 22 juli och jag är riktigt nervös, svårt att få i mig frukost, magen vänder sig om vartannat. Vi kommer till tävlingsområdet och magen knyter sig igen, vi försökte få tag på lite gel till loppet men dom har ingen till försäljning. Jag får köra på mina GT-tabletter och bars. Vi riggar upp cykeln på trainern och jag får lite musik i öronen och kan koppla bort. Då var det till och med lite roligt och sitta där för att värma upp. Dax att åka till starten och nerverna är lugnare än innan. På startlinjen står det 10 tävlingssugna tjejer som blickar ut över åskådarna som står förväntansfulla längst startsträckan.

Det är helt tyst, det ända man hör är när dom räknar ner till start och där gick den. Då jublar publiken och vi svishar iväg, jag hamnar på en 8:e plats men tappar ganska fort ner till en 10:e plats. Känner väldigt fort att jag inte alls kan göra något bra ifrån mig, för mycket krångliga kurvor som jag hade behövt träna mycket mer på. Jag kör ett varv, två varv och ute på det tredje varvet blir jag varvad av Alexandra Engen. Så det var bara att tacka och kliva av. På ett sätt tyckte jag det var ganska skönt att få kliva av för det här var så långt ifrån min bana men kunde komma. Tråkigt bara att det skedde så tidigt, det var ju fyra varv kvar.

Det märks mycket tydligare i tjejklassen på dom som är bra och dom som är lite mindre bra, vi är inte lika många som i herreliten. På dom var det fler som blev varvade och dom som är mindre bra har fler att köra mot. Annars var det en rolig bana att stå och vara åskådare på.

Måndagen den 23 juli körde Axel ett superbra lopp. Han fick oturen att starta i sista startled och i starten var det någon kille som ramla framför honom. Men han klättra sig upp i resultatlistan och såg stark ut hela loppet. Jack körde också denna dag och gjorde ochså ett bra lopp. Även han hade lite oflyt i starten då det höll på att bli en vurpa framför honom. Han klättrade upp några placeringar men luckan hann bli för stor för att han skulle hinna upp till tättrion innan mål. Efter att våra killar hade kört så hoppade jag och Martin in i bilen för att lämna detta SM.

Axel tar in på de framför

Jack hade jag inte så många bilder på, här kommer i alla fall en