Angelica Ek

Efter Norberg åkte jag vidare till min farmor som bor i Svärdsjö några mil utanför Falun. Här har jag hjälpt henne med lite små saker men mest för att ta det lugnt. Här får man verkligen känna på hur det är att vara pensionär, ha koll på grannar, säga åt målarna som målar huset att vara rädd om blommorna i rabatten och prata krämpor över en kopp kaffe med fikabröd.
Idag snörde jag på löparskorna för första gången på länge och som jag har längtat. Jag sprang i löpspåret här, som mest är rötter och lera nu när det regnat så mycket i sommar. Jag sprang några varv med inslag av intervaller, det märks att det var ett tag sen jag sprang men kul var det 🙂 Sen var det dags för släktträff i Orbaden. På väg upp var det regnoväder och vi bad till vädergudarna att vi skulle få sol när vi kom fram. Med den dåliga sikten kan det vara svårt att se vad som står i dikeskanten och lurar, därför blir man överraskad när det springer ut en älg över vägen. Vi klara oss bra och kunde fortsätta våran färd framåt.
farmors katt ute på krigsstigen
Framme i Orbaden var det sol så någon hade lyssnat till vår bön, annars var det full fart med barn som lekte och glada miner. Vi blev bjudna på grillad lax och till efterrätt något som heter Hockeybulle som bara finns i Furudal, det ser ut som en semla men är ett annat bröd och har en slags smörkräm i sig. Det var första gången jag åt en och jag tyckte den var god men dom sa att den var godare förr.
Man känner sig alltid lika välkommen när man kommer till Orbaden tack för en underbar dag 🙂

Delar av släkten

fart och fläkt på barnen