Angelica Ek

Igår (fredag) kom jag hem från Sandviken och nästan direkt när Martin kom hem från jobbet stack vi ut på en liten runda på ca 4 mil ut till Djursholm. Det kom en skur direkt när vi stack ut men den var väldigt lokal för några hundra meter bort hade det inte regnat någonting. Och sen kom en riktig skur nere vid vattnet vid Djursholm och jag lyckas nog alltid få skit väder när jag cyklar där. Benen kändes inte alls som om dom var med i spelet för att cykla, dom var trötta och sega och jag hade lite känning i högerknät. Jag tänkte att jag skulle vara med på Fredrikshovs träning idag (lördag) men blev lite osäker om jag skulle hänga med i tempo och distans med tanken på mina sega ben.

Idag bestämde jag mig för att åka till Naturhistoriska där Fredrikshovs träning utgår ifrån på lördagar. Jag och Martin valde att cykla i mellangruppen som hade ett snitt på 30 km/h. Det kändes bra tills en början i benen men när vi kom ut till Sättravägen där det är lite kupperat och kurvor hit och dit började mina ben prottestera lite smått och mitt knä börja spöka igen. Sättravägen var för övrigt väldigt skumpig med sina gupp och gropar, bäst att hålla i styret hela tiden. Tillslut kom vi till Rimbo och jag kände mig trött i benen och undra hur det skulle gå tillbaka. Vid Rimbo blev det fika och en efterlänktad Coca Cola och en liten damsugare, det var riktigt skönt att sitta där, ville inte riktigt sätta mig på cykeln igen. Upp på cykeln och mitt knä sa ifrån direkt, men det var bara att trampa på, hem var jag tvungen att komma. Efter en liten stund blev benen piggare och piggare och efter att tag släppte även knät, konstigt, kanske var det colan som gjorde susens 😉 På slutet kände jag mig fräch men det kändes att vi hade cyklat 15 mil.

Jag var glad över att jag tog mig ut i morse för jag har haft en super bra dag med trevliga människor och ett strålande bra väder. Även glad över att det känns som att benen börjar komma tillbaka, hoppas dom är pigga i morgon på cykeln.

Måste tacka Martin för lånet av hans bilder.

Några från våran lilla grupp som bestod av 9 cyklister

Här är Ingrid en stark och duktig tjej

Fotografen själv fick också vara med på bild

Här kommer snabbgruppen i kapp, man kan fråga sig vilka som var snabbast egentligen

Nämen här är han igen 🙂