Angelica Ek

Årets Finnmarkstur gick igår och självklart stod jag på startlinjen. Dagen började tidigt, jag gick upp redan kl.04.30 skulle vara i Södertälje för att möta upp Kjell. När jag kom ner till bilen på morgonen möttes jag av bananlukt i hela bilen, börja leta lite smått men hitta ingen banan och hade ingen tid för att leta mer noggrant. Men i bilen fanns det även en svärm fullt av bananflugor som jag och Kjelle fick tampas med. Hittade tillslut bananen som var en vecka gammal från Hässleholm.
Resan upp gick smidigt och vi var framme tidigare än beräknat. Vi hämta ut nummerlappar och bytte några ord med Helena och Hasse.
När jag skulle ställa mig i fållan ville dom ställa mig i en annan fålla än vad jag skulle, som tur var hjälpte en kommissarie mig in i rätt fålla, tack för den 🙂
Dom hade hotat med regn hela dagen men vi måste haft vädergudarna på våran sida, vi hade mer eller mindre uppehåll hela loppet. Det kom en liten skur när jag hade ca 20 km kvar till mål. Även den här gången var jag inte så nervös, tog det med en klackspark. Starten gick bra för mig och ganska tidigt i loppet kände jag att jag hade riktigt kul. Milen gick fort och jag höll ett bra tempo och tidsmässigt. Insåg att jag kanske kunde slå fjolårets tid. Jag började bli trött när det var ca 20 km kvar till mål. Det var lite utförslöpor med lite rötter och sten och då började jag känna av mjölksyran ordentligt. Även här någonstans började det regna och när man körde utför i en jättelång och grusig backe såg jag ingenting pga. Allt grus i ögonen. Det var lite läskigt med tanken på att det gick så fort utför. På slutet var det två riktigt långa backar som aldrig ville ta slut. I den ena stod det ett band och spela musik och det var peppande 🙂 I den andra som även var den sista fick jag någon superenergi och plocka ena cyklisten efter den andra. Efter den backen fanns det ganska mycket mjölksyra men det var bara att trycka på för då var det bara 6 km kvar 🙂 Sista biten bjöd på lerhål men det gick att ta sig fram. När det bara var dom här få km kvar till mål såg jag på klockan att jag kommer slå tiden och jag blev så himlaglad, jag kände mig verkligen som en vinnare 🙂 Som jag har jagat fjolårets tider och äntligen lyckats 🙂 Jag cyklade in på 3:21 och förra året 3:36. Det här blev nog årets bästa och roligaste lopp.

Svårt att hålla ögonen öppna med allt grus. Men en glad tjej 🙂