I lördags väckte Martin mig och fråga om det va skönt med sovmorgon, det visa sig att klockan var 8, vill ju ändå sova till 9 😉
Frukosten var framdukad sen så bar det ut till Fornstigen i ett vackert väder men med en kraftig motvind på väg ut.
Jag kände mig som en ledlös trasdocka där kroppen och huvudet inte alls ville som jag ville, att cykla.
Det var blött och grisigt på en del ställen.
En sak är ganska kul är att när jag träffa Martin så fick jag alltid höra att jag blev så skitig och det var inget han skulle tänka sig, att grisa ner sig i leran) men nu kör han gladeligen i lerhålen 🙂 Härligt att man kan få någon att ändra sig 🙂
Det var en lite avstickare, åter till lördagen. Tanken var att cykla fornstigen och hem med ev en avstickare. En avstickare blev det, vi tog oss ut till Knalleborg och cykla mortionsspåret där. Det ska tydligen vara fint vilket det var med den vackra utsikten ut mot Mälaren uppe på höjden. I det här läget var jag inte alls pigg och det var ganska nära väggen, men fick lite energi av Martin. Det var det vidrigaste jag fått, trodde han skulle förgifta mig. Men den energin gjorde ändå susens och jag orkade cykla hem. Det var sagt att vi skulle vara ute i ca 3 h men det blev 5h. Inte konstigt att jag var så trött, var länge sen jag var ur så länge.
Söndagen blev det en härlig löparrunda på Djurgården allt kändes bra och kunde njuta hela rundan. Men benhinnorna sa ifrån på kvällen 😦
Vadå sagt att det skulle vara 3 h.. jag sa ca 4 h! 😛
Schyssta bilder 😀