Har inte alls planerat att jag skulle tävla något i år, men vips så står jag på startlinjen i alla fall.
Det var sommarvärme och ett härligt gäng som åkte till Eskilstuna för att cykla SméRacet. Jag är inte alls tränad för detta så jag anmälde mig för första gången i mortionsklass och dessutom inte hela 62km utan den kortare som var 43km.
Starten blev lite si så där när vi i min grupp trodde vi skulle starta 5 min efter alla andra. Men jag la på ett kol och jobba mig upp några placeringar. Första biten var bara grusväg och det är inte min starka sida när det finns starka gubbar som trycker på, men jag låg fint på hjul. In i skogen och där var det riktigt lerigt på en del ställen men även torra och fina stigar. När jag kommer halvvägs in på banan hör jag några skott och jag kommer närmre och närmre. Då börjar fantasierna komma, tänk om det här loppet var som Tough Viking där man springer på en bana med massa hinder (elstötar, eld, tacklas av ett amerikanskt fotbollslag). Så då cyklar man genom stora vattenhål och där några skjuter en med paintball. Så när man fått lite färg på sig så får man cykla vidare.
Vilka fantasier man får när man är trött och har hur mycket tid som helst till att tänka.
I mina vänskapskretsar är jag känd som Chiquita (äter väldigt mycket bananer), på banan var det fyra stycken som påpeka att jag tappat min banan, så även här blev jag känd för mina bananer.
Mot slutet av tävlingen kände jag att jag va riktigt trött i ryggen och inte hade så mycket energi kvar i benen. Men väl i mål var jag glad över att jag tog den lite kortare sträckningen 🙂
Vilma tog den här fina bilden i startfållan
Martin kom på en 2:a plats och Henrik 3:e plats
Haha, paintball? Ja underliga tankar dyker upp. Härligt kört!
Det var inte paintball som jag hörde. Men cykla förbi två skjutbanor där man sköt lerduvor. Ja underliga tankar får man och med ett gott skratt när dom dyker upp.
Gott kört, positivt överraskad blev jag! Innerst inne älskar du ju cykel 🙂