Angelica Ek

Familjen har utökat med ytterligare en familjemedlem, så nu är vi fyra. Minstingen i familjen är snart fyra månader. Så vi har haft fullt upp, men nu har sommaren kommit och vad passar då bättre än med lite cykling.

Vi fick möjligheten att låna min mammas lägenhet uppe i Sandviken i en vecka. Vi tackade och tog emot, packade bilen med våra cyklar och körde upp. Alltid skönt med lite miljöombyte med tanke på att vi har mer eller mindre självisolerat oss sen februari.

Vi har tillbringat två dagar i Högbo där dom har en superfin cykel arena. Våran äldsta son på 2,5 år har blivit helt såld på pumt track. Vilket vi tycker är så kul att han vill dela sitt intresse med oss. Får se hur länge det varar bara.

Idag fick jag och Martin ca 1 timmes egen tid. Då passade vi på att cykla tillsammans. Kommer inte ihåg när vi cyklade tillsammans utan barn. Det var som gamla goda tiden och glädjen sprutade ur öronen på mig.

Vi stannade till vid vattnet för att insupa lugnet, åt en liten bit choklad och gav varandra en liten puss. Detta är kärlek.

Lite bad och parklek har det självklart också blivit.

För ett tag sedan fick jag höra att det hade byggts en mtb-park i Trosa. Men just då var det inte aktuellt för mig att cykla så det hamna lite i glömska.

Men tidigare i veckan dök det upp ett inlägg i mitt Facebook flöde om just Bergs gård och om mtb-banorna.

Så dagen efter packade familjen bilen med cyklar, vagn och vandringsstol för att göra en utflykt till Trosa.

När vi var framme så startade vi med att äta en lunch på deras café, eftersom Lilleman ändå skulle äta. Efter en portion potatissallad och rostbiff så var det jag som fick äran att cykla först.

Det finns 8 olika banor varav en är helt uppbyggd bana (Farmors flow-trail) som man även får betala en liten slant för att få åka. Sträckorna på banorna varierar mellan 1,3-5,8 km. Det går även att köra alla banorna i ett streck (förutom Farmors flow-trail) och då blir det ca 19 km. Alla banorna finns även på Strava för den som vill plocka Qom eller Kom.

Många av banorna går in i varandra eller korsar varandra, så det är lätt att skarva på en ny bana när man är klar med den första. Och jag lovar man blir trött. Allt utgår från toppen av ett berg så det blir mycket upp och ner på fina bergshällar men även fina flowiga skogsstigar.

Det bjuds på lite svårare teknik på en del ställen men allt är cykelbart. För mig som är lite ringrostig i tekniken efter att inte ha cyklat mtb på ett tag, så fick jag hoppa av på några ställen. Men när jag passerade dom svåra partierna en andra gång så lyckades jag komma över dom.

Det var en väldigt varm dag och jag har haft svårt i värmen den här sommaren så jag valde att bara cykla två banor. Den röda Bergsleden 3,3 km och Svart i sydost Havsleden 3,5 km.

Den röda hade en bra blandning av några skarpa kurvor, något utmanande teknik men för det mesta lättåkt. Lite svårt att hitta nästa skylt på några ställen, dels så går dom röda skyltarna över till vita mitt i banan så det är lite förvirrande men det är fortfarande röda spraymarkeringar vid sidan av skyltarna. Sista utförslöpan innan man är tillbaka vid start bjuder på en fin utsikt över bondgården och dess åkrar. Men utförslöpan är även super rolig. Men ta det lite lugnt första gången så man vet vad som bjuds på färden ner.

Den svarta i sydost får man börjar på Bergsleden för att sedan kunna välja två olika ställen vart man vill gå på den svarta. Jag valde det första alternativet och svängde höger direkt efter den andra spången. Då hamnar man först en liten stund på den södra loopen som hade en del utmanande uppförsbackar och även nerförsbackar som jag gick i. Här hade jag velat ha en liten varningsskylt om att det blir brant. Men när jag kom in på den svarta var det lättåkt och en rolig stig. Om man inte vill ha stöket från södra loopen rekommenderar jag att ta den andra vägen till svart i sydost, via masten.

När jag kom tillbaka hade Martin och Lilleman varit ute och fotat mig, gått en av slingorna och kollat på kaninerna som fanns på gården. Nu var det min tur och dags för Lilleman att sova, så jag pustade ut i skuggan med en sovande bebis. Martin körde fler banor än mig och testade även att cykla Farmors Flow-trail. Det blev en heldag och en lyckad dag. Vi får försöka göra flera sådana utflykter.

Även jag och Lilleman gick in i skogen för att möta Martin men missade honom.

Det har stått stilla på den här bloggen alldeles för länge nu så jag får försöka skaka liv i den igen.

Sen jag skrev sist har det varit lite upp och ner med träning och vi har fått ett tillskott i familjen, en son som nu är 9,5 månad.

Igår bestämde vi oss för att åka upp till landet. Då passade det bra att jag satte mig på cykeln och cyklade den fina sträckan för att sedan bli upplockad med bil resterande sträcka.

Jag blev bra uppassad av min lilla familj som stannade och hejade på mig längs med vägen.

Väl uppe tog jag ett välförtjänt dopp i havet.

Dagen efter var det Martins tur att bli avsläppt och cykla hem.

I helgen träffades fyra tjejer vid Hellasgården för att springa grön vandringsled till Saltsjöbaden och där ifrån tog vi blå vandringsled tillbaka, totalt blev det 20 km. Det var redan varmt på morgonen och för mig som det även tar en stund att komma igång så var det tungt dom första kilometrarna. Underlaget varierar med stenhällar, rötter och finare stig som kan vara ganska leriga om det regnar lite. Längs med stigen springer man förbi små sjöar som ser inbjudande ut till ett dopp.

Efter en liten paus när vi var framme vid Saltsjöbaden så var det lite tunga ben för oss men efter några steg så var dom igång igen. Här kommer vi upp på fina höjder med vacker utsikt. En av oss började känna av sin rygg. Hon tog en värktablett och lite energi och då fick hon fart medan vi andra började bli trötta eller ont i fötterna. Nu längtade vi bara efter en god dricka och ett välförtjänt dopp i sjön. 

Men glada var vi när vi kom fram att vi hade klara distansen i den här värmen. Vi såg ganska pigga ut efteråt. 

En vecka uppe i Höga Kusten har jag och Martin tillbringat med några vänner. Tanken med att spendera en vecka här var för att jag skulle få reka banan inför mitt stora mål i år. Nämligen Höga Kusten trail 43km löpning. Har suktat efter att få springa detta lopp sen det startade 2014. Har läst lite om loppet att det ska vara tufft en av dom värsta i sverige men vilket trail marathon är inte det, har jag tänkt. Sen ska det vara ett vackert lopp och det har lockat mig.

I höstas lyckades jag få en restplats.Jag hängde på låset för att inte ännu en chans ska gå till spillo för att få springa detta lopp. Direkt när jag hade skickat iväg anmälan kom tanken upp, vad har jag gjort. Men samtidigt överlycklig över att få börja min resa. 

Träningen började bra jag kände mig stark, löpsteget flöt på bra. Under vintern när det var som halast snörade jag på mina vinterskor med dubbar. Direkt fick jag problem med vaderna och smalbenet. Samma sak hände senast jag skulle träna inför ett marathon. Skillnaden då var att jag fortsatte springa och inte kunde ställa upp och nu att jag tog ett steg tillbaka och gjorde alternativ träning och mycket löpstyrka. 

Under våren har problemet kommit och gått men verkar ha kommit på en bra lösning och balans med träningen och hur jag ska handskas med problemet. Men allt det där har gjort att jag inte har kunnat grunda min löpning som jag hade velat.

Väl här uppe i Höga Kusten startade jag och Martin med den tuffaste biten av banan. Det visade sig att det var årets varmaste dag här uppe och vi stack ut på ett 19 km långt långpass. Tanken var gå och snabbvandra. Vi startade vid parkering syd in till Naturreservatet. Någon kilometer spång ledde oss in i en vackert grön skog. Spången övergick sedan till stig som en ända lång uppförsbacke med rötter som låg som en matta.

Sen sprang vi förbi klapperfält 

Och tillslut blev det klättring upp och nedför Slåttdalsbeget 

Nere på botten passerade vi Slåttdalsskrevan som bland annat är känt från Ronja Rövardotter. Här kommer vi även passera efter att ha sprungit ut på Tärnättholmarna och tillbaka. 

Den här dagen tog knäcken på mig, både kropp och knopp. Kroppen för att det var en mycket krävande terräng och att solen gassade varmt. Knoppen just för att det var så krävande terräng att tankarna gick flera gånger åt att jag inte ska starta loppet i september. Men om jag får träna som jag vill så kommer jag nog orka med att springa och snabbvandra runt.

Nästa etapp vandrade vi med våra vänner. Det här var från starten av loppet och fram till Slåttdalsbeget. Jag blev något lugnare när jag såg att den här terrängen inte var fullt lika krävande som dagen innan. Men ändå bitvis där jag får gå under loppet. Här hittar vi både hjortron och smultron längs med vägen. Vi tillbringade även en natt i tält och njöt av naturen. 

Sista dagen blev en sen kvällsrunda för att reka det sista in till mål. Vi började nere vid Naturom där vi snabbvandra upp på grusvägen sedan in vänster i skogen och då började höjdmetrarna ticka. När man tror att man är uppe är det halva vägen kvar. 

Väl på toppen tog vi lite fler bilder innan vi fortsatte vidare runt toppen och ner på andra sidan berget. Här var det roliga trail stigar att springa på. Frågan är bara hur pigg jag är i benen när jag väl kommer hit. Nere på botten gick vi hem till våran stuga. Orka att springa upp för slalombacken upp till Skulebergets topp igen. Det får bli nästa gång. 

Måste ändå få tacka den här underbara mannen som finns i mitt liv som följer med mig på min resa. Hjälper mig att hitta träningsfiler på strava och följer med mig ut och springer delar av banan. Det går stundtals långsamt för mig men han har för det mesta tålamod och sitter och väntar på en sten som en trofast hund. 

I fredags efter en halvdag på jobbet bar det av mot Nora för ett löparläger. Jag var så förväntansfull i flera veckor att jag nästan höll på att spricka. Nu äntligen var det dags.
Vårat första pass kickade igång med uppvärmning lite löpskolning och sedan fick vi bekänna färg i form av cirkelträning.

En lånad bild från Bootrun

På lördags morgonen fick vi gå upp ganska tidigt för att grunda med en fin frukost för att inte få problem med magen på dagens långpass.
Vi skulle utgå från Digerberget och där träffade vi på ett stort gäng tjejcyklister som var på mtb-läger.

Vi sprang i samlad trupp till en början 3 km för att känna på dagsformen i benen. Sen samlade vi ihop oss för att delade in oss i grupper efter den distansen vi ville springa, 5 km, 10 km eller 20 km. Jag valde 20 km men var ganska nervös eftersom jag inte riktigt har kommit upp i den distansen än. Har haft problem med vaderna en tid.

Tanken var att alla ska kunna vara med och springa oavsett hur snabb du är.
Tempot var lugnt och alla hängde på, vi stannade till då och då kollade av läget med gruppen, åt lite energi, tog några bilder. I vissa backar ville några gå och några springa men då samlades vi alla på toppen.

Bilden är lånad från Bootrun.

Naturen i Nora är helt fantastisk. Jag och Martin var här förra hösten och båda blev helt sålda. Det finns fina leder både för vandring, löpning och även många mtb-leder att välja på. Om man har vägarna förbi så tycker jag att det är värt att stanna till och cykla eller springa på någon av alla leder.

Vid 15 km kom vi tillbaka till där vi startade och här fick dom som ville lägga på så den personen fick ihop sina 20 km. Jag var ganska nöjd och eftersom jag ska springa Stockholm trail (21 km) om två veckor så gick jag och satte mig med dom andra som hade kommit tillbaka från sina distanser.

Lånad bild från Bootrun.

Efter långpasset och en pastasallad i solen så fick vi egentid några timmar om man inte ville åka in till Nora och äta deras berömda glass.
Jag och mamma valde att lägga oss i gräset ute i solen.
Innan middagen hade vi ett yoga pass på 1 timme för att få upp rörlighet i våra trötta muskler. Här hade Maria (skaparen av Bootrun) satt ihop ett jättebra program. Redan efter yogan kändes det mycket bättre i kroppen och morgonen där på hade jag nästan ingen träningsvärk alls.

På söndagen var det ett lugnt löppass innan frukost för den som ville.
Det hade regnat väldigt mycket under natten så redan första steget in i skogen så var fötterna blöta. Men vad gör det när man får vara i skogen och springa med likasinnade. En skön start på dagen och benen kändes otroligt pigga.

Vi avslutade lägret med två föreläsningar som var givande.

Jag har haft en otroligt rolig och bra helg. Att få umgås med andra löpare, att få vara ute i en underbar natur och få skratta och vara med min mamma en hel helg själv.

Idag var det premiär för mig att springa Springcross och årets första tävling.
Tävlingen gick på Norra Djurgården och var en kuperad bana. Jag sprang 10 km och det innebär två varv på en 5 km bana som totalt för min del blev 12 backar, varav en är upp för hoppbacken i Fiskartorpet.

Jag hade bestämt mig att ta det väldigt lugnt eftersom jag fortfarande har lite problem med vaderna och benhinnorna.
I början blir det ändå så att man får ta det lugnt för det blir köbildning i backarna (samma som på mtb). Men det gjorde mig inget, jag lunkade på upp och ner och klafsa lite i leran.
Hoppbacken var den sista backen upp till mål och där gick jag nästan hela biten.
När jag hade varvat mål så började jag känna mig lite piggare och ökade något.
Under hela loppet så kändes det bra i hela kroppen inga känningar i benhinnorna eller vaderna och benen var starka. Tänkte på hållningen och försökte hålla en god hållning hela loppet igenom.
I målgång stod två av mina vänner och hejade in mig i mål.
En super rolig bana och är redan sugen på nästa utmaning.

Påskhelgen är över och jag tänkte sammanfatta kort om vad min helg innehöll. 
På torsdagen och fredagen blev det inte mycket rörelse förutom att städa lite, gå på bio och äta middag med familjen.

Lördag däremot tog jag och Martin bilen till Tyresö för att vara med på deras träning. Vi var ca 30 glada cyklister som njöt av den varma solen och delvis stora lerhål. När vi var så många så var det även svårt att hålla ihop hela gruppen. Så 6 av oss kom ifrån gruppen men som tur var hade vi en som hittade ganska bra i skogen så vi kunde tillslut ansluta oss till gruppen igen.

Söndagen tog jag och Martin en sovmorgon och ett förslag på att äta frukost på stan. Sagt och gjort gick vi ner. En riktigt trevlig förmiddag att vistas i stan eftersom det nästan inte var en enda kotte på stan. Vi passade även på att uträtta lite ärenden. Väl hemma stack jag ut för att springa. Men jag har haft problem med benhinnorna så det blev en variant på att springa, gå och löpskolning. Men det var skönt att ta det lite lugnt för jag var ganska trött i benen efter dagen innan och att det dessutom blåste näst intill storm så motvinden var frisk.

Måndag fick jag sällskap av Martin i skogen på Lidingö. Vi cyklade i Kottla och Gåshaga. Oftast har jag cyklat där med pannlampa och då har jag missat lite sevärdheter runtomkring.

Kvällsaktiviteten blev en match i pingis.

Här får ni lite fler bilder från helgen. De flesta har Martin Söderlund tagit.

Njuter i gräset och tittar på när Martin kör Tabata intervaller.

Idag fick jag med mig Martin Söderlund till Södertälje för att cykla ett axplock av stigar jag cyklade som barn. Min far la ihop en fin runda som fick med tre skogar som vi cyklade mycket i när jag var yngre.
Vi började med att cykla från Rönninge för att möta upp resten av deltagarna på dagens tur, 10 stycken totalt.
Vi cyklade ut mot Lina och in i skogen, en tjurhage som har tappat sin fina stig pga. vildsvin som har bökat runt i jorden.

Efter Lina kommer vi in i Bastmora, här blandas terrängen mellan  sandtag, rullsten, mjuka fina skogsstigar. Bastmora har varit ett fint område med löparslingor, fotbollsplan och små hus som dom anordnade läger och kollo i. Men nu är det ingen som sköter om området så mycket har vuxit igen. Vi hittade runt ändå men jag tycker det är tråkigt att det inte underhålls, det är ett fint område.

Bilden har Martin tagit