Angelica Ek

Det var onsdag och dags för trail. Jag gjorde ett nytt försök att komma med rätt grupp (den gruppen jag ville testa förra veckan). Så jag hitta ett glatt ett gäng som skulle springa Sickla Trail. Tydligen höjde jag och några nykomna tjejer deltagandet på tjejer med ganska många procent 🙂
Det var enkelt, vi sprang banan som en uppvärmning och för att snitsla upp banan. Redan här på uppvärmningen steg pulsen rejält. När vi va tillbaka fick dom som hade överdragskläder ta av sig det och sen gick starten. Jag la mig direkt bakom en tjej jag kände att jag var rätt jämn med. Vi sprang lite fel på en del ställen på första varvet men andra gick bättre. När vi varvade inför det andra och sista varvet kände jag att jag ville öka tempot lite. Jag hade den andra tjejen bakom mig och hon börja flåsa mer och mer men hon sög sig fast som en igel. Jag var nog lite starkare i skogen eller så hade jag bättre spårval efter MTBn, men hon tog mig tillslut på målsträckan då hon var starkare. Jag hade en riktigt kul kväll och tack till mitt motstånd, jag vill ha revansch 😉

När jag stod och vänta på tvärbanan kände jag ett glädjens rus som fortsatte hela kvällen. Och jag ville springa mer, hade inte fått nog. Längtar till nästa vecka 🙂